Derbysegerrus

Ett frilägesrött på Sonko-Sundberg som lämnades ensam med en snabb djurgårdare, och matchen kändes körd i några minuter. Men ett förlösande 1-0-mål av Bang Bang Bangura efter paus och därefter en taktiskt perfekt kämpainsats med precis lagom mycket fulspel, gängjagande och viktiga räddningar av Carlgren räckte för att hålla lillebror på behörigt avstånd. Så göra vi när vi vinner derbyn. Utöver de självklara derbykungarna Jos, Nisse och Henok var det skönt att se spelare som Haukur, Dickson och Anton Saletros lyfta till helt nya kvalitetsnivåer mitt i stressen, hetsen och ljudvolymen.

Derbyångest, svettångor och rökbombsmoln

1-1. Skitmatch. Men som alltid en upplevelse och bra träning i att överleva i syrefria miljöer.

Bortamatch på hemmaplan – foton från första Tele2-derbyt

Konstig känsla att hemmakvarteren blir fiendeland för en kväll. Stockholmsarenan är en bättre derbylokal än nationalarenan, inget snack om det. Visst var det typiskt djurgårn att alla fina nya skyltar gjorts ogiltiga (”Står det A på era biljetter, gå mot D!”) och tråkigt att den ljusgråa plåtinredningen andas mer konferenssnittar än glidtacklingar. Och så är det ju en matta av plast man spelar på – hur kan någon vilja det? Men bengalerna brann fint och ljudnivån var som på Råsundatiden. Synd att vi körde utan försvar och passningsspel bara.

Bäst i stan

Bojkottar kontoret idag pga halsont och jobbar hemma med tråkig systemdokumentation. Istället för lunchpaus tog jag tio minuter i GIMP för att illustrera gårdagskvällens stora tv-händelse från min klotformade grannkåk. Stor konst om jag får säga det själv: