Hemma från en tvådagars till farsgubbens landställe vid Malmköping. Ditvägen var seg. Tuff motvind till Gnesta, sen kastvindar från sidan resten av sträckan.

Utan uppmuntrande tillrop från mp3-lurens Markus Krunegård, Apparat, Yelle, The Field, Doktor Kosmos, Booka Shade, Britta Persson, Ratatat och Simian Mobile Disco hade jag inte ens lyckats hålla 25 km/h i snitt på de elva milen.

Med skrikande lår och trött blick fick jag en god och välförtjänt middag på verandan med familjen och sen nån timmes lika välförtjänt Guitar Hero med sladdbrorsan. Han tyckte att jag ”äger – för att vara nybörjare”. Isåfall var det nog mest tack vare min dopingkur längs vägen – kexchoklad och sportdryck.

På hemvägen hade jag skön medvind men blev omkörd av tre tropiska störtskurar. Fick stanna i Gnesta, Järna och Södertälje och torka av mobilen, tömma skorna på vatten och krama ur strumporna. När det fjärde svarta molnet tornade upp sig och det började hagla gav jag upp och tog pendeln hem från Tumba.

Förutom störtskurarna har vädret den senaste veckan varit härligt och jag har dragit på mig en klassisk cykelbränna på armar och ben. Och som vanligt har jag inte gått ner ett gram trots flera timmars hårdkörning per dag. Jag har uppenbarligen tillräckligt tjockt pannben för att pressa mig vidare i rejäl motvind, men inte tillräckligt för att orka göra det med ett kaloriunderskott.

Kanske man ändå skulle börja peta i sig nåt olagligare än kexchoklad. Eller vad säger du, Zabel?