1-1 och datorn lever igen
Firade stora nörddagen igår. Mitt kombinerade biopalats, musikstudio, fotoateljé, kontor och lager exploderade tidigare i veckan. En aningen naiv felsökningsprocess (starta om, starta om, starta om igen) gav konsekvent samma resultat: 1) blixtrande explosion i datorn, 2) strömlös lägenhet, 3) giftigt gult moln.
Istället för att ta det som en signal att sluta nörda och börja leva ute i verkligheten gick jag på lördagen ut för att köpa ny nätdel. Webhallen ligger nära jobbet, har bra lager och låga priser. De kan också stoltsera med landets kalaste butiksdesign och nördigaste säljpersonal. Bakom disken flockas ett tiotal målbrottare med svarta kläder och talfel. Sannolik snittlön: ett överklockningsbart moderkort per år samt tryggt tjejfritt sällskap dagtid. En trygg skyddad verkstad som jag nog kunnat trivas i om det inte vore för nts-nts-nts-musiken och köerna.
Med väskan full av el knallade jag vidare mot nästa nördiga (men väldigt annorlunda) testosteron-tempel. De första tre minuterna av matchen var en njutning, sen var Råsunda-ångesten tillbaks. Satt och småsvor över att Stahres sega matchcoachning, över Henrik Rydströms ständiga pladder och rugbytighta shorts och över att domaren var på fel ställe hela matchen igenom. 1-1 mot Kalmar var ändå helt ok.
Väl hemma i nördlyan fick jag datorn att vakna till liv efter nån halvtimmes skruvande. Den återfick framåt natten också minnet, förutom minuterna innan explosionen som är höljda i binärt dunkel. Precis som min helg – vart tog den vägen?
Nästa helg ska nördkvoten fyllas med Popaganda på Eriksdalsbadet. Alla popfestivaler borde hållas på en nerförsbackes avstånd.