Fotoblogg – nu utan kamera!
En till månad har rasat förbi, och det enda spännande som hänt under den är att jag fick min väska, förstås inklusive kamera, stulen. Så tills jag skaffat nåt rimligt begagnat för försäkringsslanten så går jag runt med min nio år gamla reserv-Nikon. Den har sett bättre dagar, gillar inte mörker lika mycket som jag och har knappar som oftast sitter fast i fel läge. Så det enda som fastnar är torftig vardagsrealism. Till och från jobb, till och från jobb, till och från…
Trött Saturnalia
Mer utmatting än fest = få photo ops. Men har i alla fall hängt lite med syskonbarnen och gått runt lite i snöstockholm.
Och mars kom och gick
Ispromenerande, soffporträtt, småsnorisar och slumpskott från förarsätet – ett osorterat bildspel från en månad av mental istid men också föredömligt skön yttre kyla: mars 2018.
Upplevd temperatur: lagom
När snön brakar in, vindbyarna når kuling och vädersajterna säger ”temperature: -12C, feels like: -23C” mår jag bra. Det här är vad mitt inre fjärrvärmeverk är kalibrerat för. Med två lager (piketröja, regnjacka) kan jag plötsligt promenera flera minuter utan att svettas ihjäl. Plus förstås att det är något visst med Stockholm när det minns 40-talets krigsvintrar (då smoggen bestod av gengasmoln istället för osynliga dieselpartiklar).
Ytterligare ett uppsamlingsheat
Inte mycket har hänt sen sist men några vintervardagsbilder har ändå fastnat i kameran.
Snö, slapphet, sexism
9/11 2016 kommer minnas som dagen då jänkarna valde en kvinnohatande rasistgubbe utan annan agenda än att jävlas med folk han känt sig förorättad av. Det var också en dag då det snöade rejält och Stockholms skyddsnät mot naturen visade sig vara helt nedmonterat. Vi har haft snö förut, vi har haft förseningar och trottoarer som det tagit tid att röja upp och sanda, men sällan har jag sett en så slapp respons. Stan gav helt enkelt upp. SL försökte inte ens ge sig ut och köra utan ställde helt sonika in… Läs mer
För kallt för proffskameran
Ganska precis halvvägs ut på en mils promenad i minus 11 avled slutaren i min Nikon D750. Det fina solnedgångsljuset fick förbli ofotograferat idag.
Snö som på Astrid Lindgrens tid
Pulsa längs den tysta och sliriga Odengatan och stampa av sig snön i en sekelskiftesport på Dalagatan. Såhär måste 40-talets vintrar ha varit (bortsett från gengasvagnar, pemittenttåg, ransoneringskort och att man kanske inte satt i köken och planerade just spaniensemestrar vintern -44).
Utflykt till gråskalornas rike
Tog en söndagsutflykt till Bornsjön, där de lokala GTI-kidsen bevisade vilken mes jag är genom att blåsa om mig i 110 på den smala grusade vägen jag knappt vågade hålla 60 på. Tänkte lyxfika in Voltaire-kafét på Sturehofs slott men det blev det inget av. Skulle bara fånga det sista av det disiga gråljuset först och så hann de stänga. Skönt med lite luft och slask ändå.
Jag går loss på Stockholms gator
Den här bloggen är kanske inte direkt där uppe med WikiLeaks när det gäller att publicera oväntade scoop. Men nu ska jag bomba ut en sällan kommenterad aktualitet: det är snorkallt ute! Att cykla i det här vädret känns som att kasta pärlor åt svin. Asfalten i sydeuropa förtjänar kontakten med mina däck. Isvallarna och moddgroparna här gör det inte. För att straffa mig själv för att jag inte samlar mil i cykeldatorn har jag börjat promenera hem istället. Hem från jobbet och från vinsliriga middagar, hem från koffeinstinna kusinfikor och pendeltågsstationer… Läs mer
Promenadkaos efter solchocken – extra stort bildspecial
Gullmars -> Danvikstull -> Fotografiska muséet -> Gullmars. Solen och snön var tillbaks. Likaså delar av stans busstrafik. Och Foppa.
Stockholm har blivit kallt
Ibland måste man lämna sitt gamla ”Gummarsplan” och känna på temperaturen inne i stan.
Totalt jävla mörker
Medan det har sett ut såhär ute… …har jag bara suttit inne och jobbat. Imorgon blir det ledig dag och långpromenad. Om solen tittar fram ska jag tamejfan sjunga en truddelutt i skogen.
Hinner man till kanarieöarna på en helg?
Kom just hem från en solotur runt sjön Flaten. Det var jobbigare än jag väntat mig. Det relativa mildvädret i morse lurade mig så jag var inte klädd för snö och is uppifrån. Bara bomullskeps under hjälmen var ett monumentalt feltänk. När man pratar om turer som stärker pannbenet menar man nog inte att skallen ska frysa till ett torskblock under en blöt keps? På stigen runt Flaten hade jag gärna haft lite bättre däck än 35mm city-dubbat, särskilt när det började skymma. Ett två decimeter brett upptrampat spår med halvmeterdjup kramsnö… Läs mer
GULLMARS.SE 