Uppsamlingsheat och dit

Det exotiska är bara en liten skog bort

Tog en promenad igår från kontoret i Alviks Strand längs med vattnet ner mot Ålsten och sen upp genom rikisreservatet Äppelviken till Alvik och tillbaks till jobbet. Passerade cyklister, spårvagnar och SUV:ar genom den nuttiga villastaden där ”personliga” fastighetsmäklare, små arkitektkontor och lokala begravningsbyråer skyltar diskret medan kiosker, pizzerior och närbutiker helt verkar saknas. En exotisk entimmes-safari.  

Hemvägar III

Gamla reservkameran är vad den är – gammal. Men den är mindre och lättare, och jag behöver inte vara rädd att få den stulen. Jag behöver i och för sig inte vara rädd för att få finkameran stulen heller, den har ju redan stulits från mig. Oh well, här är några fler hemvägar genom vinterstockholm.

Promenadåret 2019

Det är äckligt halt överallt. Kanske borde köpa vinterskor?

Dit- och hemvägar

Stockholm ändå, va! Och Sumpan då.  

Och mars kom och gick

Ispromenerande, soffporträtt, småsnorisar och slumpskott från förarsätet – ett osorterat bildspel från en månad av mental istid men också föredömligt skön yttre kyla: mars 2018.

Hemvägar

Testade min nya glugg lite på väg hem, det gick att ta hyfsat skarpa bilder handhållet i mörkret under Globen vilket är imponerande för ett 105mm macro. Blommor, insekter och sånt som macro är bäst på är det tyvärr ont om såhär års, men är det rea så är det.

Pölplaskhopp på Kungliga Djurgården

Höstig och hostig djurgårdslördagspromenad med små och stora snorisar.

Industrinoja i Stockholms Västberlin

Utnyttjade det snögloppiga dagsmörkret i söndags till att osedd smyga runt Sveriges mest avlägsna plats, Lidingö. Som ett slags isolerat Västberlin under kalla krigets glansdagar ligger det där, lockande och geografiskt nära men oåtkomligt för folket. Enda sättet för en vanlig medborgare att ta sig dit är att gömma sig i bagageutrymmet på en av bussarna som i skytteltrafik forslar stressade konferensknullare från City till något av öns många inhägnade kongressläger. Vart jag än tittade mellan de vaktbolagsbevakade vräkvillorna ute på öreservatet fanns skyltar om skyddsobjekt, fotoförbud, grannsamverkan mot omvärlden och jag började snabbt känna… Läs mer

Fempundspintens förlorade paradis

Tre intensiva mötesdagar i London gav bara en ledig kväll och några korta lunchminuter till att se lite av Soho och Farringdon, men hann klämma in ett par turistsnapshots och ett par timmars humor (in all honesty mest humornostalgi) i form av Eddie Izzard på Palace Theatre.