Och mars kom och gick

Ispromenerande, soffporträtt, småsnorisar och slumpskott från förarsätet – ett osorterat bildspel från en månad av mental istid men också föredömligt skön yttre kyla: mars 2018.

Kristall

Kort eftermiddagspromenad i mitt kristalliserade grannskap.

Konferensutsikter

Även genom en mindre snöstorm är den här skitstan vacker uppifrån.  

Vintereftermiddag i hoodsen

När lägenhetens väggar och/eller ensamheten trycker sig extra tätt emot mig på helgen händer det att jag tvingar mig ut på en promenad. Det finns inga människor där ute heller, men färgerna är finare.

Industrinoja i Stockholms Västberlin

Utnyttjade det snögloppiga dagsmörkret i söndags till att osedd smyga runt Sveriges mest avlägsna plats, Lidingö. Som ett slags isolerat Västberlin under kalla krigets glansdagar ligger det där, lockande och geografiskt nära men oåtkomligt för folket. Enda sättet för en vanlig medborgare att ta sig dit är att gömma sig i bagageutrymmet på en av bussarna som i skytteltrafik forslar stressade konferensknullare från City till något av öns många inhägnade kongressläger. Vart jag än tittade mellan de vaktbolagsbevakade vräkvillorna ute på öreservatet fanns skyltar om skyddsobjekt, fotoförbud, grannsamverkan mot omvärlden och jag började snabbt känna… Läs mer

Avvägar och omvägar

 

Soldyrkan i skärgårdscity

Reservkameran och jag körde ut till Vaxholm för att lapa sol och lära kondiset göra en ok cortado. Söndagar är inte det sämsta ändå.

Kajvandringseftermiddag

Vandrat längs stadens kajer och tänkt intensivt på absolut ingenting.

Utflykt till gråskalornas rike

Tog en söndagsutflykt till Bornsjön, där de lokala GTI-kidsen bevisade vilken mes jag är genom att blåsa om mig i 110 på den smala grusade vägen jag knappt vågade hålla 60 på. Tänkte lyxfika in Voltaire-kafét på Sturehofs slott men det blev det inget av. Skulle bara fånga det sista av det disiga gråljuset först och så hann de stänga. Skönt med lite luft och slask ändå.

Fångad i ett frostnyp

Den som uppfinner ett kamerahus med inbyggd handvärmare förtjänar alla Hasselbladspris i världen. En kvart utomhus räckte gott idag även om det var surt att mitt mål, Katarinahissens terrass, var igenbommad. Hissen har slutat gå för gott och grinden från Mosebacke är bara öppen när Gondolen är det, vilket innebär att stans bästa utsiktsplats är off-limits under dygnets ljusa timmar. Bra där, Stockholm. En sväng till Galleri Kontrast, snabb fika på det och en svidande hockeyförlust på övertid fick det bli.